När Instagram kom var jag en stor anhängare av grundidén. Idén var att skapa digitala polaroidbilder som man enkelt kunde dela med sina vänner. En av ”reglerna” var att man skulle använda mobilens inbyggda kamera, en kamera som vid den här tiden var klart undermålig. Väldigt fin tanke, egentligen.
På senare år använder jag Instagram som något annat. Jag använder nästan aldrig de inbyggda filtren, utan jag gör min egen efterbehandling, exporterar mina bilder och delar resultatet i mitt flöde. Huvuddelen av mitt flöde är därför inte bilder tagna i stunden, utan kan vara flera veckor gamla bearbetningar av analoga bilder. Också roligt, men en helt annan sak.
De flesta av de fotografer som jag följer på Instagram gör som jag. Vi använder Instagram för att visa upp vad vi håller på med inom vårt respektive fält. För att få feedback och för att väcka ett intresse för vårt hantverk.
Direktbild
Polaroidbilder
Instagram bygger i grunden på idén om att göra digitala polaroidbilder. Polaroid var ett märke kameror och blev slangordet för allt fotografiskt material som ger en direktbild. Ibland kunde resultatet vara en smula slumpartat. Många minns det där med en smula nostalgi. Det finns några företag som gör ny film till de gamla kamerorna, Impossible Film, har rent av startat upp på senare tid. Det verkar faktiskt finnas ett skapligt intresse.
Direktbild är roligt, för man slipper vänta på resultatet. Man kan dela bilderna mer eller mindre direkt, och som fysiska ting dessutom. Det smäller högre än Instagram i det att man kan skapa – och dela med sig av – ett fysiskt föremål. Ett riktigt fotografi.