Allt ska bort! Nästan precis all min utrustning kommer att vara till salu redan imorgon.
Jag håller på att packa ihop alla mina kameror. Förhoppningsvis skall de nu komma till någon som behöver dem mer än vad jag gör. Imorgon hålls en kameraloppis på NTI-gymnasiet, och om du har det minsta intresse för kameror skall du helt enkelt ta dig dit.
Man kan hitta precis vad som helst, till bra priser. I huvudsak finns det analoga pjäser av alla möjliga åldrar, format och modeller. Jag har själv handlat en fin Leica på loppisen för ett par år sedan. Den stora fördelen framför till exempel webbauktioner är att du får möjlighet att känna på prylarna innan du gör affär.
Allt detta skall med till kameraloppisen. (Katten får stanna hemma.)
Mitt utbud
Förutom en massa kameror kommer det också att finnas en del objektiv, en låda med böcker och någon slags fyndlåda med konstiga prylar i. Det skall förhoppningsvis finnas något för alla. Jag har till och med någon digital kamera, inte alltför gammal. Och behöver du en rulle film för att prova det du har köpt så kommer jag att kunna stå till tjänst. Allt från 135 upp till 9×12 kommer att finnas tillgängligt.
När jag började fundera på att göra det här undrade jag om jag skulle ha tillräckligt mycket prylar för att kunna bygga ett intressant bord att sälja från. Nu känner jag mig lugn. Hur har det kunnat bli såhär mycket kameror?
Jag har börjat på en lista med de kameror jag nu har till försäljning. Tanken är att det skall gå fort att hitta information om objekten när man står och tittar. Hoppas hinna klart med det ikväll, annars blir det inatt.
Omsorg om en älskad kamera.
Vad behåller jag?
Jag kommer inte att sälja min Canon AE1. Den blir kvar av rent nostalgiska skäl. Min far hade den med till BB när jag kom till världen, och jag hade den med när min son kom. Den är på något sätt själva anledningen till att jag fortfarande fotograferar. Frågan är mer om jag skall behålla min älskade Canon F1? Eller min Leica M3? Ja, något skall jag behålla, men jag bestämmer mig först imorgon.
Kanske är det en risk jag tar, att sälja allt, men inga av de kameror jag har är egentligen speciella. De är väldig, väldigt bra, men de kan ersättas.
Varför säljer jag allting?
Jag är färdig med att samla på kameror. Jag behöver en enda, och möjligen en reserv då jag är ute på mina självpåtagna uppdrag. Från och med nu är det bara bilder jag vill tänka på. Mindre utrustning ger mindre distraktioner, och jag är verkligen ute efter att begränsa så mycket som möjligt nu. Jag har knappast möjlighet att hålla alla de här kamerorna igång så jag låter dem gå vidare innan de blir stående overksamma alldeles för länge.
Min utrustning har tjänat väl, med de här kamerorna har jag börjat förstå ett hantverk. Nu är det dags för någon annan att få upptäcka det jag lärt mig. Jag kommer att kunna göra bilder med det som blir kvar. Vad som blir kvar är inte så noga. Så länge priset är det rätta så blir det affär. Sprid till alla du känner att det här evenemanget går av stapeln. Det kommer vara fantastiskt roligt att vara där.