I mitt kameraskåp finns flera olika kamerasystem, med otaliga varianter. Storformat, mellanformat och småformat. Jag har vetat länge att det är dags att välja bort något. På Blocket hittade jag någon som ville byta en Leica M9 mot en Canon 5D, och saken var klar. Det första beslutet att göra mig av med en kamera som jag faktiskt gillat är fattat, och det är väldigt befriande. Nu gäller det att fortsätta i samma stil. Att förenkla och förbättra utrustningen.
Storleken avgjorde
Härjedalen i höstskrud
Det första som gick åt var min Canon EOS 5D mk II. En kamera som börjar bli lite till åren, men som fortfarande är klart gångbar. Den får förvisso stryk av min lilla Sony i flera kategorier. Framför allt så är den stor och klumpig, klart mer hårdvara än vad mina bilder kräver.
Särskilt minns jag fjällturer med min stora systemkamera. Jag minns inte bara att bära runt den, men också att packa upp den, montera den, göra exponeringen, packa ihop och ta sig vidare. Dess blotta storlek har gjort bilderna sämre. Inte sällan har sällskapet jag vandrat med gjort lika bra bilder på de kameror de haft i jackfickorna, och mer spontana dessutom. En kamera som helst vill åka bil har egentligen inte rimmat väl med den livsstil jag fört.
Nu städar jag ut
Beslutet satt långt inne men till slut valde jag bort ett helt kamerasystem. Nu återstår bara att sälja av alla de tillbehör som jag samlat på mig under åren. Och en räcka utmärkta objektiv. Jag har också rensat hårt bland övriga kameror och objektiv.
Frågan är hur långt man kan gå? Jag använder ju bara en kamera i taget. Kan jag bestämma mig för att sälja allt utom ett enda system? Skall jag fortsätta med stor- och mellanformat? Utan ett ordentligt mörkrum är det nästan ingen mening. Jag funderar mer och mer på att sätta mig och sälja av nästan allt vid kameraloppisen i mars.
Huvudsaken är att från och med nu skall jag fokusera ännu mer på att göra bilder. Kameran kommer alltid att ha begränsningar, men jag vet vad jag behöver för att göra bilder, och det är till syvende och sist väldigt lite. Bilder är inte klara förrän de finns på papper, helst inramade eller i en fotobok. Allt dessförinnan är bara ett medium som bilden, eller till och med bildens idé, färdas på. Jag skall under 2017 ha detta för ögonen i större utsträckning än tidigare.